Känner mig fortfarande som ett vrak, försöker tänka att på måndag då kanske jag mår bättre igen och då känns det lite lättare. ??
Ligger fortfarande nerbäddad i sängen, David och Jouline gjorde frukost på sängen till mig ❤ så här kommer jag nog ligga ett tag till. Bebis har disco i min mage, väldigt mysigt. Håller på att läsa boken ”föda utan rädsla” den känns bra, jag tror ju väldigt mycket på tankens kraft och att andningen kan göra väldigt mycket för att få saker och ting att bli positivt istället för negativt och det är väldigt mycket fokus på just det i boken. Meeen jag är verkligen rädd och får lite panik när jag tänker på att det snart är dax, så mycket skit i varit med om på sjukhuset.. den här gången vill jag verkligen att det ska bli en positiv känsla. ❤
kom gärna med tips❣️
Hej Ditte!
Jag bara måste fråga var mockasinerna kommer ifrån? De är så fantastiskt fina!
Första barnet var vi inte alls förberedda o jag va inte ett dugg rädd. Gick inte alls bra. Varje värk var en mardröm. Jag hyperventilerade och var livrädd. Slutade i akutsnitt. Andra barnet gick vi en profylaxkurs som utgick från boken föda utan rädsla och läste givetvis boken också. Den förlossningen kändes mycket bättre, kunde hantera värkarna på ett mycket bättre sätt även om det såklart gjorde svinont. Märkte verkligen att andningen betyder allt. Nu slutade även denna förlossning i akut snitt men jag har en mycket positivare upplevelse av precis allt.
Var som du sjukt rädd men hade till skillnad från dig inga tidigare erfarenheter utan bara orolig inför smärtan…Fick tips om profylaxkurs och kan nog tacka den för att det gick så smidigt och smärtfritt som den ändå gjorde..I o m att jag kunde slappna av och andas så bra så kan jag faktiskt inte minnas att jag upplevde någon smärta snarare starka sammandragningar men absolut kontrollerbara…dem trodde tom på förlossningen att jag inte kunde tala svenska då jag var så fokuserad på att andas ist för att svara dem på massa frågor…väl använda pengar, ska föda mitt nästa barn nu i maj å är lite orolig men ska nog kunna plocka fram det jag lärde mig igen…lycka till
Jag har varit rädd alla mina 4 graviditeter och dom två senaste har varit värst. Då har förlossningsrädslan kommit väldigt tidigt. Men när det väl började bli dags så kom jag in i ett ”nu ska knodden ut”-mode och en del av rädslan försvann. Jag skrev aldrig något förlossningsbrev men ville att de skulle skriva in att tex studenter inte fick ta beslut under förlossningen och sy mm. Samt att jag var öppen för smärtlindrande och att jag ville få tydlig information vid medicinering/komplikationer och dylikt. När jag väl kom in på förlossningen så sa jag till personalen att jag inte ville ha nåt daltande och gullande och det gjorde att jag fick kontroll över allt som man kan styra… så tydlighet och att inte ha allt för utplanerat är väl en bra start. Ta övervägda beslut under resans gång oavsett vad som kommer istället för att känna sig besviken att det inte blev som man planerat
Hej Ditte och magen!
Hoppas din förkylning släpper snart!
Precis som föregående inlägg, så är mitt tips att följa din kropps signaler. Efter varje värk så blir det värkfritt och då passa på att ta in den fantastiska upplevelsen det är att föda barn. Jag är fysioterapeut och tror på att inte lägga sig ner, utan att försöka vara uppe och gå om möjligt, hänga över ett gåbord för att tyngdkraften hjälper dig i öppningsskedet.
Lycka till !
Epidural. Fantastisk grej, smärtorna försvann under öppningsfasen och bebisen kom ut ändå. Tog 6 h från att jag fick epidural till han var ute, fick den när jag var öppen 5-6 cm.
Usch för att vara sjuk ?, hoppas det ger med sig snabbt!!!
Ang förlossningen så kommer det att gå hur bra som helst det är jag helt säker på! När du väl är upp i det kommer det att gå av bara farten! Tiden lixom försvinner o det är ”bara” att ta i från tårna! Sen har du ju världens bästa stöd i din David som verkar vara en fantastisk person! Detta fixar ni på ett kick!!!
Massor av kryakramar ?❤
Usch och fy för förkylningar, vi kämpar här också, men utan att vara gravida. Det är ju jobbigt nog ändå med graviditet så jag lider med dig!
Jag håller helt med om att ett positivt synsätt gör skillnad! Jag har inte så mycket tips, men en sak som fungerade för mig var att ”se fram emot” varje värk då det var ett steg närmare målet, istället för att tänka ”Åh nej, nu kommer en till”.
Hoppas du blir frisk snart!
Jag var också rädd inför förlossningen, det tror jag att alla är. Mitt bästa tips är nog att förbereda sig lagom mycket. Du kan förbereda vad du ska ha med dig dit och packa väskan. Du kan förbereda dig på vilken typ av smärtstillande du kan tänka dig och skriva förlossningsbrev. Men tänk också på att man inte kan kontrollera förloppet och våga släppa taget lite. Och lita på kroppen! Den vet vad den ska göra. <3