Ditte Svanfeldt

Det som betyder något

Senaste ”kaos perioden”.

Dellas knapp började krångla, som jag skrivit om tidigare… Som så många gånger förut.. Och efter flera dagars försök på egen hand och med telefonsamtal hit och dit så fick vi ge upp och åka in med henne till sjukhuset. Det blev några dagars oro. Eller ja hel veckan faktiskt.. Långa stunder av väntan. Kala vita rum, sjukhuslukt, timme ut timme in, röntgen hit röntgen dit. Frågor som till sist stod oss upp över öronen. Jag önskar jag var ett levande Della lexikon, att jag hade alla svar men det har jag inte.. vardagen får planeras om. Helt. Med två till barn och en lite vovve att ta hand om blir det i bland övermäktigt. Man får borra ner huvudet i sjukhusdimman och köra på. Vi blev inte mycket klokare utav alla dessa timmar på sjukhuset, alla samtal med olika specialister inom området. Så vi åkte hem igen och fortsatte med livet i väntan på svar. Rutiner, skola, bloggande, jobb, tvätt, medicinering, stå på apoteket i timmar för att sen gå därifrån med fulla papperskassar, middagar, sorgen i hjärtat när assistenter väljer att gå vidare… livet helt enkelt.

Och som vanligt är det inte förens veckor efter som tröttheten och stressen i kroppen sköljer över mig. Över en kvällsté i soffan tillsammans när alla barnen somnat. Det tar så otroligt mycket på krafterna att ständigt vara orolig. Att ha en liten prinsessa som är dålig. Att vi funkisföräldrar alltid behöver vara redo, att alltid behöva ha några extra planer i bakfickan. Akuta sjukhusbesök, assistenter som är oroliga och vill att man kommer och kollar läget, en storasyster som är ledsen över hur barnen i skolan använder ordet CP som ett skällsord och som är såklart är väldigt orolig över sin lillasyster, känslan av att aldrig få vara själv i sitt eget hem, en liten Duni som tycker att det är ganska trist att hänga på sjukhuset men som ändå lugnt och snällt sitter med, sjukresor som ska bokas, mediciner som ska hämtas och sen den ständiga oron för sjukdom.. våran vardag, mångas vardag.

Men så när lugnet sen infinner sig efter en stormig period, när kroppen och huvudet skriker efter lite lugn och ro om så bara en liten stund.. kanske måste man då utan dåligt samvete låta de berömda bläckfiskarmarna vila och tillåta sig vara ledsen, trött och allt det där. För att sen efter det kunna njuta, utav nybryggt kaffe på morgonen, en puss, ett nystädat hem, en Della som ler och är så glad över att få hänga med sina systrar, en lång varm dusch, en lång skogspromenad, nybakade lussebullar, en liten Duni som pratar för fulla muggar och ett glatt “heeeej mamma jag är hemma nu ” när min 12 åring kommer hem från skolan.. det som faktiskt betyder något, det som betyder allt. ??❤️

Och glöm inte, det ni ser här och på instagram är bara delar av vårat liv… delar jag väljer att dela med er. Det är inte hela vårat liv, vardag etc.. en vänlig påminnelse bara.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Johanna

    Blev så rörd av det här inlägget. <3
    Kan inte förställa mig hur det är. Dels för att jag inte har några barn själv, och dels för att jag inte ens orkar tänka tanken på ett sjukt barn, ett sjukt hjärta <3 Men det går, uppenbarligen. Och valet att vara stark finns inte riktigt, utan blir ett måste. Var stolt över dig själv och allt du har, allt du hela tiden gör för din familj. Balansen mellan att ge och att ta hand om sig själv.
    Mår bra av att gå in här, du inger ett sånt lugn. Jag är 26 år, läser till läkare och börjar mer och mer inse vad allt handlar om. Familjen, tid, vänner. Önskar att jag och min älskade sambo en dag får en sån kärleksfull familj som din. Om 1,5 vecka hämtar vi hem vår Malteser-valp.
    All kärlek till dig/er.

  2. Christina

    Vilka fina bilder på hela familjen, Vi har en svårt sjuk och handikappad dotter, så jag läser inlägg om och med Della lite extra. Tack för att du delar. Det är svårt att hitta någon som skriver om detta, på ett bra sätt. Alla familjer har sina problem, men för oss med svårt sjuka barn blir det en ytterligare dimension på vardagen. Att ständigt leva med sorg och oro, precis som du skriver. Vi har även två friska barn och jag är tacksam för hela vår underbara familj. Kram

  3. Josefine

    All styrka till er. Jag förstår din känsla. I de svåra stunderna blir man en krigarmamma men när det sedan lugnar sig och man vågar andas ut lite så sköljer tröttheten över en.
    Vi kommer alltid fortsätta kämpa för våra barn, dem har visat oss vad livet verkligen handlar om. En ödmjukhet och lärdom för livet.
    Hoppas ni får medgång nu och en fantastisk jul med nära och kära.

  4. Emelie

    Jag förstår så väl vad du skriver om livet med dessa barn som bjuder in till en helt annan värld, en värld som jag är så tacksam över att få ta del av . Men även oron som alltid är närvarande och allt bakom som aldrig riktigt går förklara. Ett liv som inte blev vad man tänkt men när det rycks ifrån en igen så saknar man det av hela sitt hjärta.

  5. Julia

    Min lillebror har en CP-skada och jag kommer ihåg den där känslan som din äldsta kommer hem med och som jag ibland fortfarande har. Uppfostrar folk rätt ofta fortfarande, och folk i min egen ålder – tragiskt nog. Ta hand om er, jag känner så med dig! Kram

  6. Lena

    Så starka ni är och vilket jobb ni gör. Tror inte att vi ”vanliga” föräldrar förstår vad ni går igenom gång på gång. Innan jag fick egna barn var jag 2,5 år assistent åt en liten ”Della”. Tiden med henne gjorde mej väldigt ödmjuk inför livet, tacksam för att jag fick lära känna henne. Hon finns för alltid i mitt hjärta❤ Ta hand om varandra och dej själv❤

    1. dittesvanfeldt

      Tack snälla du, det tror inte jag heller att de gör.. inget jag begär heller. Mycket därför jag öppnar upp här så att man ska få se en liten glimt utav hur det kan vara stundtals som förälder till ett barn med extra mycket hjälpbehov… Åh vad du är fin❣️?? tack för att du tog dig tiden att skriva ❤️❤️❤️❤️

  7. Leona

    Det är många gåner jag funderar över hur ni för ihop alla bitar. På bilderna ser allt så perfekt ut. Lyxigt, Städat. Mysigt. Trevligt. Och en annan tänker att en valp betyder lerigt inomhus, Kiss och bajs. Blöt smutsig päls. Lite sömn. En snart tvååring betyder aj aj aj, nej nej nej. Små fingrar överallt där de inte får vara. Gnäll. Skrik (men såklart kärlek och roliga stunder också). Konstant uppassning hursomhelst. Och så tänker jag så ofta på Della. Undrar hur hon mår och hur det går för henne. Det är så fint att du är så öppen. För det krävs så mycket mer än vad som syns. Jag förstår och tänker på vad som pågår bakom eller innan/efter alla de fina bilderna och vilken kraft och vilket jobb som krävs för att ordna med allt. De små stunderna du visar på instagram eller i bloggen kanske är de fina stunderna du lyckas fånga mitt i kaoset av vardagen, låt de bilderna påminna dig när det känns tufft. Jag ser upp till dig och er så enormt mycket och inspireras av er styrka. Tack för att jag får följa er!

    1. dittesvanfeldt

      Hm, ja de bilder ni får se är ju tagna i ett ögonblick.. självklart är det kaos här hemma också, det är otroligt mycket ”ajaj” ”neeeeej” ”fy” osv till både vovve och Duni. Såklart. Försöker ändå att i mina texter att berätta hur dagen varit osv och inkludera allt i det… Städat är det faktiskt allt som oftast jämt, så på det viset är det inte något som är tillgjort på bilder.. jag prioriterar att ha det städat och rent runt om kring oss för då mår jag bäst. ?
      Man måste känna Della för att förstå vad hon mår bra utav, hon har andra behov ( såklart även samma som andra barn ) men hon mår inte bra utav att vara bland för mycket ljud och behöver ofta lugn och ro för att sova osv.. det är mycket man behöver ta hänsyn till.

      Precis som du skriver, bilderna är fångade i en stund… en liten stund av en hel dag tex. Känns skönt att de flesta människor förstår det. ❤️
      Tack snälla, det gör mig glad. ??❤️

  8. Alex

    Ni gör ett så fantastisk jobb med alla era flickor och det går att riktigt se kärleken och stoltheten mellan dem på bilderna. Ni är fantastiska.

stats