Känner ni så ibland? Allt går i ett just nu.. det har varit massa strul kring Dellas assistenter och ibland känns allt övermäktigt. Minst sagt. Och som vanligt är det inte förens nu några veckor efter dagar av oro och sjukhusvistelser som tröttheten och stressen i kroppen sköljer över mig. Det tar så otroligt mycket på krafterna att ständigt vara orolig. Att ha en liten prinsessa som är dålig. Att vi funkisföräldrar alltid behöver vara redo, att alltid behöva ha några extra planer i bakfickan. Akuta sjukhusbesök, assistenter som är oroliga och vill att man kommer och kollar läget, en storasyster som är ledsen över hur barnen i skolan använder ordet CP som ett skällsord och som är så orolig över sin lillasyster, känslan av att aldrig få vara själv i sitt eget hem, sjukresor som ska bokas, mediciner som ska hämtas och sen den ständiga oron för sjukdom.. våran vardag, mångas vardag.
Och då när lugnet sen infinner sig efter en stormig period, när kroppen och huvudet skriker efter lite lugn och ro om så bara en liten stund.. kanske måste man då utan dåligt samvete låta de berömda bläckfiskarmarna vila och tillåta sig vara ledsen, trött och allt det där och sätta resten av livet på paus..
För att sen efter det kunna njuta, utav nybryggt kaffe på morgonen, en puss, ett nystädat hem, en Della som ler och är så glad över att få hänga med sina systrar, en lång varm dusch, en liten bebis första stapplande steg, ett glatt “heeeej mamma jag är hemma nu ” när min 11 åring kommer hem från skolan.. det som faktiskt betyder något, det som betyder allt. 
Kram från en väldigt trött mamma ❣️
❤️ tror det är en känsla många kan relatera till. Och att det också är ok att känna så. För sen, när man fått den där pausen, vill man ju tillbaka till det där livet igen. Kramar till dig
Ja, jag håller med dig. Jag kan bara ana hur extra tufft det måste vara för dig som har allt runtomkring Della, med mediciner och sjukdomar och allt. Det finns kontraster i livet, helt klart. Jag försöker varje dag påminna mig själv om att inte klaga. Jag har tre barn utan fysiska funktionsvariationer och jag kan som sagt inte relatera även om jag förstår att – om jag tycker det är jobbigt emellanåt, så kan jag bara ana hur tufft det är för dig som måste rodda med allt runtomkring. Du verkar vara en stark kvinna! Å även de starkaste orkar inte ibland. Så är det ?
Läser din blogg och skickar en stor kram till dig!
Vet inte exakt hur det känns då jag har en annorlunda vardag som funkisförälder åt ett barn med autism som går i vanlig skola mm. Mitt barns funktionsnedsättning syns inte utanpå men påverkar honom och hela familjens tillvaro så tror ändå jag kan förstå situationen delvis. Vi kämpar istället med en psykiatri som inte räcker till, att få de anpassningar som behövs i skolan. Allt detta tär på en och är svårt att samtidigt upprätthålla en vanligt liv med jobb mm Tror det är bra att ibland tillåta sig få att ta en paus ( vet att det inte går fullt ut) och bara vara. Jag får styrka när jag läser din blogg!
Hej fina Ditte! Jag tänkte bara ställa en fråga som jag så länge undrat över. Jullis mamma, vart är hon (om det ens är en okej fråga att ställa?) är hon med i bilden? Tänker eftersom du skrev i det här inlägget att hon kallar dig för mamma 🙂 tycker själv att det är otroligt fint när det blir så, att man tar in en ny person i sitt liv och väljer att kalla denne vid just mamma, även om man inte är mamma & dotter biologiskt 🙂 läste ditt inlägg du länkade för någon månad sen hur du och David träffades och jag kunde verkligen inte tro att Jullis inte var din dotter ? det har jag trott hela tiden haha eftersom alla era barn är så otroligt lika både dig och David och varandra! Är detta en för känslig fråga så behöver du absolut inte svara ❤️ Älskar din blogg och din instagram, den får nog många att se livet på ett helt nytt synsätt och uppskatta små saker mer, precis som du gör och verkligen njuta av livet när man kan och aldrig ta det för givet ❤️ Kram
Ditte ❤️ Åh, vad jag beundrar ert ork och styrka. Kan inte föreställa mig hur tufft det är.
Jag har själv en infektion i ryggraden efter min senaste förlossning och har fått sätta hela livet på paus det senaste året. Även om jag inte exakt kan förstå så förstår jag. Stor kram ❤️
Ditte ❤️ Åh, vad jag beundrar ert ork och styrka. Kan inte föreställa mig hur tufft det är.
Jag har själv en infektion i ryggraden efter min senaste förlossning och har fått sätta hela livet på paus det senaste året. Även om jag inte exakt kan förstå så förstår jag. Stor kram ❤️
Fina ❤️❤️❤️❤️
Ni är så fina, hela familjen. Förebilder ❤️
Vår son överlevde not alla odds. 3 månader fick vi njuta innan han åter igen kämpade sig tillbaka till livet efter hjälp av HLR. Men han fixade det! Idag lever vi med en CP skada som påverkar hans motoriska förmåga. Han är 4 år och nu börjar frågorna komma från han själv och vår omgivning. Det som gör oss mest ledsna är hur ordet CP används som ett skällsord. Tyvärr finns alldeles för lite kunskap om CP-skador. Vi gör allt vi kan för att folk ska förstå ❤️
❤