Ditte Svanfeldt

Många saker i funkislivet gör ont. Som små vassa knivar. Du slits itu och saker inuti och utanpå går sönder utan att någonsin repareras. Vissa saker kan man förstå, medan andra saker kommer lite överraskande.. hela sommaren har gått och Della har fått vara frisk. Så otroligt skönt, för oss alla, såklart framförallt för henne! Vill våga tro att med åren kanske sjukhusbesöken blir färre och att stressen i mammahjärtat kanske kan dämpas lite. Men varjedag påminns jag om hur sjuk hon faktiskt är, varje morgon när jag ligger i sängen hör jag hur hon får kämpa med att få upp slem från lungorna som samlats där under natten.. och varje morgon tänker jag ” det här ska bli en bra dag, framförallt för Della.. för då mår vi andra också bra. ” Men så vaknar vi idag, lite senare än vanligt och jag hör att det inte är samma ljud som det varit varje morgon den här sommaren.. men det är ett ljud jag känner igen, väldigt väl. Hon är sjuk.. förkyld. ( en förmodligen helt vanlig förkylning, som för oss betyder allt annat än just vanlig. ) Och all den energi och kraft man samlat på sig under sommarens långa fina friska dagar.. den rinner ur mig. Klumpen i halsen blir större och större och stressen i magen stiger som när man häller coca cola på mentos godis…

Och så kommer den gula bilen med blinkande lampor som så många gånger förut. För att ta med sig det dyrbaraste vi har. Idag var inte David hemma, Norrtälje kändes som Spanien och en timme kändes som 100 år. Men vi sammanstrålade på sjukhuset. Det var skönt att bli varmt bemött av ansikten man kände väl igen även om det var många månader sen sist.

Så nu tar vi en dag i taget och hoppas att vi inte behöver stanna så länge.

Min krigarprinsessan.. Min Della. ❤️