Snart är dagen med stort D här ? Dellas födelsedag, i år firar vi med poolparty för alla assistenterna, vänner och familj.
Ett till år har gått, ett år av mycket oro, många sjukhusbesök, tårar, möten, möten och åter möten, men också av mycket mindre sjukhusbesök en tidigare år faktiskt (jag tror och hoppas att det blir mindre och mindre för varje år) mer kärlek, mer förståelse och framförallt en hel massa lycka. För det är så tvådelat med min lilla tjej, hon är ljuset i livet samtidigt som mycket runtomkring henne är väldigt jobbigt.. hon är den som ger kraft men det runt omkring är det som tar massor. Det är orättvist och jag vet inte om man någonsin lär sig leva med det.. att acceptera det har jag redan gjort och det om något har lärt mig att se det fina i det lilla, hon kom och gav mig ett par nya ögon att se världen med, att kunna var i nuet, vara lycklig för stunden.
På onsdag för 7 år sen kom Della, med dunder och brak minst sagt. HÄR KAN NI LÄSA OM HUR DET GICK TILL NÄR DELLA FÖDDES OCH TIDEN EFTER DET ❣️
Vi har fått fira två av 6 födelsedagar på sjukhuset, i år ser det ut att kunna bli en fin dag.. ändå har jag Vemod för själva dagen. även om den är förknippad med mycket bra saker så känns det ändå jobbigt i år.. Försöker tänka annorlunda men när alla gått och lagt sig och jag ligger själv med mina tankar är dem alltid detsamma, vem hade Della varit om hon inte varit sjuk i min mage? Allt fint hon går minste om som andra tar för givet, så som vilka vänner från förskolan man ska bjuda på sitt kalas, vad man önskar sig, skriva önskelista och kanske framförallt springa ut från huset, vara för sig själv en stund, kunna bestämma lite själv, utan mamma, pappa eller assistenter hack i häl.. utan mediciner, slangar och hjälpmedel i högsta hugg.
Hur som, jag försöker skakar av mig det där och fokusera på att hon faktiskt är friskare än hon varit på länge, att vi faktiskt får fira hennes 7de födelsedag ?? och att hon visar sån glädje när hon badar, eller som i går när hon var med och hade vattenkrig tillsammans med storasyster och hennes två vänner.. hon tjöt av lycka. Sånt som mammahjärtat kan leva på länge, sånt minne man kan ta fram i vinter när allt känns tungt och mörkt. ❤️?
Bildbomb från när hon var yttepytte liten.?
Grattis i efterskott till fina underbara Della ❤️ man påminns så om när man läser din blogg eller kollar din instagram om att man lätt kan ta saker för givet, som bara det att ens barn föddes friskt och vi alla behöver nog påminnelser om att man inte ska ta saker och människor för givet. Della har världens finaste familj och det känns sååå bra i hjärtat att se när barn har så bra föräldrar och människor omkring sig ❤️ man blir varm i hjärtat och vill bara pussa och kramas med sitt eget barn när man påminns om hur skört livet kan va.
<3
❤️
Vad jag känner igen mig i din text! Vi blev föräldrar för första gången åt en skatt som efter ett par veckor visade sig vara sjuk. Hon har utvecklat en hjärnskada som kommer innebära att hon kommer behöva hjälp med precis allt. Livet gör bra ont ibland. Vi har med accepterat att livet inte blev som vi tänkt och älskar henne så det gör ont, men det finns en tyngd i bröstet över det liv som väntar henne och oss som familj. Hennes första födelsedag gjorde så ont- det var för tyst även om nära och kära pratade och skrattade, men ingen 1 åring som stökade runt…
Er familj ger mig hopp och styrka och får mig att känna att det kommer bli hur bra som helst- inte som vi tänkt oss från början men minst lika bra.
Tack för att du delar med dig av ditt liv.
Kramar!
Du skriver så fint , du sätter ord på det jag själv känner. Har en dotter på 36 år som har en hjärnskada , autism . Hon bor på ett gruppboende som är fantastiskt . Hon är vuxen men ändå ett barn i månt och mycket. Men min dotter har lärt mig massor och hon är alldeles. Underbar. Hon ser livet lite som alla skulle behöva gör ibland. Kram?
Ååå fina fina tjej. Blir helt tagen av er historia och hur starka ni är! Hon är så vacker och så lik lillasyster på dessa bilder!! Hoppas ni får en fantastisk födelsedag och att hon får njuta. Tänker på er <3
Känner igen mig i varenda ord du skriver. De tankar du har kring födelsedagar har jag burit varje år med. Vår skatt skulle också fyllt sju i år men finns nu inte längre här hos oss.
Ditte… jag känner inte dig, men jag har följt dig några år nu och det finns en hel massa känslor som jag delar med dig. Du sätter ord på dessa känslor på ett mycket fint sätt- det är inte det lättaste, det vet jag som själv är mamma till en sjuårig dotter med behov. Att din blogg finns och att du delar din vardag med oss är så viktigt- många gånger har jag känt mig ensam i våran situation, men den känslan har minskat när jag läst din blogg. Nu har inte våra barn samma svårigheter men jag känner igen mig i mycket av det som du så fint, så genuint och så klokt skriver. Jag var också 23 när jag blev mamma. När vi insåg att dottern hade svårigheter var det som att en dröm togs ifrån oss och ersattes av ett krig. Kriga för hennes rättigheter, kriga i vardagen för att få allt att funka, kriga för att lära sig att hantera hennes svårigheter och hantera sig själv i det hela! Just det där med att man sitter för sig själv och tänker- tänk om… tänk hur hon skulle vara och hur hon skulle ha det om hon inte hade svårigheter… men den där ”tänk om” är största fienden! Den där ”tänk om…” ja det är en irriterande typ som kommer och plågar mig också då och då… skulle helst vilja göra slut med den och aldrig mer se den, men den kommer och hälsar på ibland… har lärt mig att acceptera Mr. ”Tänk om”. Försöka att inte ha alltför långa samtal med den. För den har aldrig med sig någon nytta! Den bara kommer för att påminna om det som inte blev…. men den är ändå en del av mig. Jag kan inte avvisa den. Den får komma och hälsa på ibland men sen får den faktiskt sticka låååångt bort, gärna på långresa!
Det jag skulle komma till är att i allt krig finns mycket fint mycket kärlek och mycket kraft! Vi är unga mammor, och vi är bra mammor, faktiskt den bästa mamman som våra barn kunde få! Hurra för det! Hurra för att ni håller ihop så fint i eran familj trots allt det svåra! Hurra för det lilla i varje stund tillsammans – som du fångar upp, delar med oss och lär oss att se här på bloggen. Hurra för dig och för mig och för alla starka mammor därute! Många kramar ❤️
Hon är helt fantastiskt fin!!
Måste bara säga att jag blev så himla glad av din storie igår på vattenkriget. <3 Vilken lycka hon har Della, som har en så fin familj! Kram/ Carl och Michelle
Hej .Ditte.Jag känner så völ igen mig I dina tankar om Della och födelsedagen .Jag har själv en flicka med diagnosen Autism och utv störning som behöver mkt stöd och hjälp i sin tillvaro .Hon är nu 20 år fyllda och jag blir också vemodig vid varje födelsedag och Tönker på hur hon skulle vara om hon inte hade autism .,vilken personlighet osv .Jag Älskar naturligtvis henne för den hon är men blir också sorgsen då jag tänker på hur mkt hon går miste om som ex att få vänner tröffa kärleken få barn resa osv Att få slippa vara beroende av personal att få ha ett privatliv ..Detta blir mer påtagligt ju äldre hon blir .Tack för en jättefin blogg ?Du skriver så fint om ert liv och jag tycker om dina bilder och recept.Ni har verkligen ordnat det bra för Della så hon kan bo hemma omgiven av erkärlek och trygghet .Med vänlig hälsning, Mona
Ni har en så fin tjej Ditte! Blir alltid så berörd av er fina kärlek till henne och er fighterglöd för att göra livet till det bästa för henne. Det finns verkligen inget som heter rättvisa i den här världen och jag tror det är otroligt viktigt att du kan och tillåter dig känna dig kluven. Hoppas att ni får en superhärlig födelsedag med Della ?