Är ni bra på det? Att bearbeta sorg? Jag tycker det är jobbigt, haha inte så konstigt kanske.. Igår var vi hos vår samtals terapeut, vi har bara träffats två gånger men hon är väldigt bra och får både mig och David att tänka annorlunda. Vi fick den här kontakten första gången läkarna sa att Della inte skulle klara sig, för att vi skulle bearbeta den tanken.. Att hon kanske inte längre skulle finnas med oss. Vi gick dit en gång sen bestämde vi oss för att inte gå mer. Hon ska klara sig, något annat finns inte! Och den inställningen kommer vi alltid att ha. Så länge hon krigar, krigar vi. Men så dog bebis i magen och då kändes det som att den där kontakten med terapeuten inte hade varit så tokigt ändå och på den banan är det. Igår var vårat andra möte, vi skrattar, gråter och pratar under 1 och en halv timme. Efteråt känner man sig tom fast på ett bra sätt. Vi har fått tips att börja med mindfullnes ( vilket jag redan varit inne och nosat på ) det känns väldigt bra det med.
Vad vill jag ha sagt med det här då? Jo att man inte ska vara rädd för att ta hjälp, man orkar inte bearbeta allt kaos i livet själv. Våga ta steget att gå och prata med någon.
Min dag idag då: 
Så underbart fin, min lilla kille. Nyfiken på allt och ska vara nära hela tiden, helst av allt hade han nog velat krypa under skinnet på mig. Mysigt tycker jag <3
Sofia kom över på en kopp te och lite lunch häng och nu väntar vi på att Julli ska komma från skolan så vi kan äta semlor tillsammans med mamma, pappa och Nenne 🙂
Hoppas ni får en fortsatt fin dag! Kram D
Senaste kommentarer