Ditte Svanfeldt

..borrar ner huvudet i sjukhusbubblan och tuffar på. Den här gången känns det annorlunda, kanske för att allt är det. Läkarna har tagit massvis med blodprov & odlingar men hittar ingenting. Ovissheten är värst, varför är hon så här dålig om proverna inte visar något? Eller jo fel av mig, sänkan är väldigt hög. Den har börjat gå lite neråt med det går väldigt sakta.. den är fortfarande på 250. I går efter att vi hade varit hos henne en stund så höll jag på med Duni ( som var lagom rastlös ) ??‍♀️. Satt ändå brevid Della, först tänkte jag att hon tittade lite konstigt uppåt bakåt mot oss men när ögonen sen började slå och ögonbrynen började rycka förstod jag på en gång att det var ett epilepsi anfall, det höll på i en evighet.. ja för minuter känns som år när ens barn får EP-anfall. Jullis tog Duni och jag bad assistenterna ringa på larmklockan. Sånt som också känns extra jobbigt är att om jag inte varit där då.. så hade dem inte förstått att hon fick ett anfall. Alla anfall ser jätte olika ut och såhär brukar Dellas anfall inte te sig.. oftast slutar hon andas och blir helt stel i kroppen.. men i bland blir det just så här. Sköterskan kom men vi behövde inte ge medicin, krampen avtog utav sig själv efter 3 långa minuter.. ❤️ ännu ett tecken på att det inte går att vara för många i rummet när Della är dålig.. så idag åker David in själv. Sen när han kommer hem åker jag in. ❤️

Hoppas de fått svar på något prov som kan göra oss lite klokare idag..

Mitt knasteam påväg till Dellaälsklingen ❤️✨