Ditte Svanfeldt

God morgon ❤️

Ja som rubriken berättar så är det alltid en lång uppförsbacke för mig tillbaka till verkligheten efter sjukhusbesök.. speciellt när vi legat inne länge och det varit lite extra kämpigt för mammahjärtat med all oro som det innebär att ha ett redan sjukt barn som blir dålig.. det tär lixom lite grann på en och det känns, väldigt mycket och väldigt länge efteråt. Vissa saker blir inte bättre med tiden, detta är en sån sak. Man vänjer sig aldrig, hur mycket man än förbereder sig inför en operation tex så tror jag aldrig att man vänjer sig vid att se sitt barn sakta somna in och att behöva lämna henne själv med massa främmande människor, behöva lita på dessa för oss okända människorna. Att sen behöva vänta i timmar som känns som år är olidligt. Spänningshuvudvärk och annat kul brukar komma som ett brev på posten. När all oro för operationen släppt och den gått bra så börjar en annan oro, ”hon får inte bli sjuk” oron.. för som jag skrivit förut som kan en för oss vanlig förkylning med lite snor och nästäppa betyda barnintensiven och sväva mellan liv eller död för Della. Förstår ni då varför jag hatar förkylningar? Och varför jag tycker det är idiotiskt att vistas bland folk om man tex är sjuk eller har magsjuka barn hemma ? ja för magsjuka är också ett jäkla påhitt, usch. Livrädd för att Della skulle bli magsjuk, det skulle innebära att hon inte skulle få behålla sina dagliga mediciner som hjälper henne mot bland annat epilepsianfall, vågar knappt tänka på vad som skulle hända då. Oron finns där hels tiden, ligger och lurar tillsammans med kompisar katastrof som jag skrev om tidigare… det är två jobbiga jävlar och för mig tar det ett tag att komma tillbaka till ”normal” oron efter sjukhuset. Känner att jag är på god väg nu och hoppas att december månad blir en frisk månad med massa mys och lugna stunder hemma. ❤️?✨??