Haha ja det är så det känns som att det kommer vara…
för nu är det klappat och klart:
Duni börjar förskolan efter sommaren… Jag har ärligt lite ångest över detta.. min bebis bland massa andra barn och vuxna utan mig ?
Vi fick plats på den förskolan vi ville, vilket gör det hela lite lättare.. plus att hon bara kommer gå ca 6 timmar om dagen.. för att få utvecklas och leka. Tror det kommer bli jätte kul för henne och det är ju ett bra tag kvar tills det är dax men just nu känner jag mig inte alls redo..?
Dessutom så gnager oron i mig redan nu över hur Della kommer klara alla baciller som Duni kommer komma hem med… jag har tampats en hel del med det här beslutet kan jag säga.. inte bara en sak vi tänkt på utan typ tusen. Målat upp olika bilder i huvudet om hur det kommer bli, hur många sjukhusvistelser, ambulansåkningar osv som väntar.. meeen kommit fram till att jag oavsätt vad aldrig kommer kunna skydda mina barn från allt elände i världen, hur mycket jag än grubblar och försöker.. Jullis fick ju vara hemma från förskolan när Della kom. Men med tiden så blir Della starkare och klarar mer.. även hon kommer ju börja skolan till hösten.. sååå jag hoppas och tror att det kommer gå bra, trots litet snorigt Dun.
Hur kände ni inför inskolningen? Jag tror jag kommer bryta ihop första gången jag ska lämna henne på riktigt.. samtidigt som jag tror att det kommer vara helt fantastiskt kul att få se henne med massa vänner, hur hon utvecklas och har roligt. ??❤️
Gör det inte!
Om ni inte måste pga ekonomiska anledningar. Att vara delaktiga i barnens liv och låta barnen vara delaktiga i era liv är värt väldigt mycket. Det är en väldigt kort tid av livet man har chansen att få vara med sitt barn på heltid.
Jag förstår att det är lätt att sugas med i strömmen där folk verkar tro att man måste lämna bort sina barn flera timmar varje dag, då gäller det att stanna upp och tänka själv.
Vad är bäst för barnet? Kanske är det att få kärlek och trygghet, lära sig och utvecklas i en lugn miljö. Det finns ingenting som förskolan kan göra bättre än er föräldrar! Kompisar kan man träffa ändå via tex öppna förskolor, grannar, föräldraträffar mm och för små barn behöver det inte vara jämnåriga, det går lika bra med syskon:)
Ett tips är att det finns grupper på tex facebook med hemmaföräldrar som är intressanta och styrkande.
Hoppas jag har väckt en tanke, ta vara på tiden som vi får.
Hallåå! Jag vill bara säga att våga lita på vad du känner i ditt mammahjärta också, jag har funderat mycket på förskolestart sen jag själv fått barn och insett att jag vill vänta till hon är 2,5 även om det blir en ekonomisk påfrestning. Alla ska såklart göra vad de tror är bäst för barnet och en själv, men man behöver inte sätta sitt barn i förskola vid drygt ett års ålder bara ”för att alla andra gör det”. Det kan vara så att ens ångest betyder något, och att det faktiskt är jobbigt för barnen att gå där när de är så små. Jag träffar tyvärr i mitt jobb många sjukskrivna förskolelärare, verkamheten verkar inte riktigt fungera som den ska på många håll :/ så lyssna på det mamma-hjärta och ta din oro på allvar skulle jag säga, om det inte fungerar, överväg att ta hem henne igen! Mvh Karin
Usch, jag förstår precis hur du känner! ?
Vi håller på med inskolning av minstingen (13 månader) för att vi har extra höga kostnader just nu och måste jobba båda två.
De två äldre barnen har börjat vid 1,5 års ålder och det har känts helt ok, men nu håller mitt mammahjärta på att gå itu! ?
Sedan har ju du dessutom Della att tänka på som sagt, så jag förstår att det blir extra oroligt.
Men, jag tror ändå att det är jobbigare för oss än för de små med själva ”separationen” ??
Hej Ditte,
Min dotter fyller två år i juli och hon började förskolan i januari i år, efter att jag har varit hemma med henne i ett och halvt år. Jag har haft lite små ångest inför det. Men det var dags för henne börja förskolan och för mig gå tillbaka till jobbet. Min man var med på inskolningen och jag var där första dagen för att se hur det ser ut och träffa förskolelärarna. Inskolningen gick jätte bra och hon stortrivs på förskolan. Personalen på förskolan är jätte trevliga, mysiga, omtänksamma men framförallt lyssnar de på våra önskemål och är nogranna med det vi tycker är viktigt.
Jag är övertygat att det kommer gå bra för Duni och hon kommer trivas på förskolan, trots mammas oro.☺️?
Min lilla börjar oxå i augusti, tyvärr kommer även hon gå låånga dagar. Men hon kommer ha storebror inom huset så tror det kommer gå bra. Hon är halvt inskolad redan då vi hämtar & lämnar storebror. Så förhoppningsvis kommer det gå enkelt.
Jag känner precis som du. En enorm ångest över att lämna ifrån mig min son som är ungefär lika gammal som din Duni.
Det gör fysiskt ont i mig, och jag vet ju att det kommer behöva hända en dag. Men jag är inte heller redo.
Lutar åt att sätta honom på förskola när han är 2 år! Så det är ju inte dags än..
Klart det kommer gå fint för Duni! Hon verkar vara en så nyfiken tjej, hon kommer såklart älska det❤️
Det blir nog riktigt kul för henne! Jag kan fortfarande känna av den extrema ångesten jag hade att lämna min då 1,5 åring på förskola och det blev inte bättre av att hon grät otroligt mycket bara för att hon såg vart vi var påväg, det tog några veckor för henne att vänja sig (blev sjuk mycket i början så allt blev utdraget) och sen så Ä L SK A D E hon stället, än idag.. aldrig ett problem att lämna, dagarna går superbra (äter bättre än hemma, sover, är bara glad och lätt att ta hand om säger de) Hon verkligen älskar att va där, en stor lycka och favoritplats för henne, den dagen trodde jag inte skulle komma när det var som värst i början.