Ditte Svanfeldt

Är så himla less på det här, less på att hon ska behöva bli så sjuk att ambulansen behöver komma, man vänjer sig aldrig.. Konstigt vore ju om man gjorde det. Nu är hon och David påväg in.. Och jag fick bara titta efter dom med tårar i ögonen och se bilen swisha iväg. Jag klarar nästan inte av att hantera det längre. Men det är ju sånt man måste, måste vara stark inför Jouline.. Hålla masken och inte bryta ut i storgråt och falla ihop till en blöt fläck på golvet, jo det är väldigt lockande sånna här stunder.. Tro mig. Men nej jag biter ihop, kramas och pratar med mitt hjärta.. Om att allt kommer bli bra och att det inte är någon fara. Nu sover hon, tätt intill mig <3 så nu börjar den ensamma långa väntan, på att få höra något från David. Tiden.. Den är olidlig och jag är bokstavligt talat livrädd. Efter att bebis lämnade oss så kan jag inte riktigt acceptera att någon kring oss speciellt inte Della blir sjuk. Det är hemskt… Är det så mycket begärt från dig där uppe att låta henne vara frisk? Tydligen.. Humöret pendlar, som vanligt just nu. Från skräckledsen till skit förbannad. Orättvist är vad det är, rakt igenom. Hon om någon förtjänar att vara frisk, att få må bra. 🙁