Allt eller inget, finns inget som heter lagom när det kommer till Della. Vi fick åka hem igår, hon var helt okej men fortfarande sjuk, slemmig och svag. Men andningsgymnastik gör vi bäst hemma så doktorerna tyckte att vi kunde åka hem. Vi hann inte vara hemma så länge, hon blev snabbtsämre och hade jätte svårt att andas. Jag försökte få henne lugn så att hon kanske kunde somna, det brukar bli bättre då. David nattade Jullis och kom sen ner, tillslut blev det för jobbigt och vi ringde ambulans. Tre brandbilar och två ambulanser kom med blå ljus och sirener. Även fast jag vet att det inte är livsfara just då för Della så knyter det sig i magen på mig. Hatar känslan. Jullis hade inte somnat och kommer ner, livrädd såklart. Jag stannar hemma medans david och della åke iväg med ambulansen. Vi kramades och jag förklarade att det inte var någon fara, della är ju världens starkaste precis som du, sen grät vi en skvätt båda två. Det är bra att gråta, hon somnade på min arm i våran säng, lilla gumman. Det här är verkligen inte lätt för någon utav oss. Men det är vårat liv, och det är välrdens bästa oavsätt. bara väldigt orättvist ibland. Hon vaknade glad idag, som vanligt. Tror minsann hon är gladaste barnet jag känner, så mycket känslor i en sån liten kropp. <3 Skjussade henne till skolan och nu sitter jag med Della på sjukhuset igen. Natten har varit lugn och stabil. Men hon är trött, det är vi alla.
Vill bara att hon ska bli frisk nu.
Senaste kommentarer